Recensionerna av Joakims soloskiva har varit överlag mycket positiva.
Musiken bildar ett drömskt skimmer runt alla detaljer från förr som ordrikt radas upp. Berg fortsätter glömma och att ömt vårda sina minnen, att utifrån dem analysera vem han till slut har blivit.
Det är knappast musik som kommer fylla Stockholms stadion med vitklädda horder – mer än möjligtvis på dess upphovsmans gamla meriter – men det är en väldigt sympatisk nedmontering av vad Joakim Berg brukade vara.
Soloalbumet är en sympatisk nedmontering av vad Joakim Berg brukade vara
Dagens Nyheter, 27 maj 2022
Han är ju så uppenbart mycket bättre än de flesta i det här landet på vad han gör.
Joakim Bergs soloplatta svämmar över av starka minnen
Expressen, 27 maj 2022
Soloalbumet är inte Kent. En viktig premiss som kan vara lätt att glömma. Jag Fortsätter Glömma är istället en genomarbetad och stundtals ljus skiva skriven av en artist som landat. Det är stora ljudbilder, poppiga melodier och ballader. Visselslingor och gåshudsyntar med fraseringar så vackra att man spolar tillbaka.
11 synonymer av ordet älskling och gåshudsgaranti
Och som vanligt förvånas man över att Joakim Berg ofta förklarar texten som sekundär. Som om de slående beskrivningarna om den stora kärleken och stormiga världen bara finns där för det är så en låt ska vara. Utfyllnad. Om att ta selfies på Guldbron fast staden har 16 miljarder problem. Om att bli väckt av sin pappa morgonen efter Olof Palme skjutits och vara kär i Betty Blue. Eller om att googla symptom för att hjärtat gör ont.
Gaffa, 27 maj 2022
Det låter stort, varmt och melankoliskt. Keyboardmattor, softade trummaskiner, väldigt lite gitarr. Och som sångaren själv konstaterar har hans röst blivit lite mjukare och luftigare, ”som om ett Frankensteins monster av konstruerat självförtroende och hävdelsebehov plötsligt upphört att existera”.
Vilket sannolikt också är en del av anledningen till att de här låtarna berör så djupt, det är musik med sänkt gard.
Joakim Berg gör stark och uppriktig solodebut
Aftonbladet, 27 maj 2022
Det mest befriande är hur det ändå inte låter som arenarockbandet Kent; jag vet inte om Berg skulle uppskatta jämförelsen men som soloartist har han betydligt närmare till Coldplay och deras ständiga försök att omfamna ett yngre nu. Och ganska bekymmerslöst orienterar Berg sig prydligt mot en inkluderande pop med ganska stort p.
Texterna är även de i mild samtidsopposition; ibland genuint djupsinniga, ibland tonsatta insändarobservationer. Inte helt olika de Ulf Lundell fyller sina ”Vardagar” med, men några decennier yngre och därmed betydligt mindre förändringsmotvilliga. Tvärtom är rädslan för att fastna en genomgående fasa på ”Jag fortsätter glömma”.
Joakim Berg gör upp med sin generation
SvD, 27 maj 2022